Igår hände något stort. Jag, Sarah, Åsa och Anna startade ett band. Vi har hur många fans som helst och ser riktigt bad ut. Riktigt bad. Fyfan vilken toppenkväll vi hade i Stockholm, Paris och Berlin. Vi lär dra till London och Amsterdam eller kanske Rom nästa gång? Vem vet.

Dags för träning snart.
Känner mig sådär i kropp och själ men det ska nog
gå bra ändå ska ni se. Måste göra mig ordning,
ska strax möta Somis :)


Igår fyllde Oskar år också. Så grattis grattis!
Angie, jag saknar dig.
Anton, du är rätt bra ibland.

/ Q

Jag har haft en minst sagt utmanande dag. Men intressant..
Nu sitter jag hemma hos Sarah med henne, Åsa och Anna.
Vi spelar Rockband. Helt perfekt! Vi är grymma..

Ha det skit, typ / Q

In my shoes, just to see, what it's like to be me
I'll be you, let's trade shoes, just to see what it'd be like to
Feel your pain, you feel mine, go inside each others minds
Just to see, what we find, look at shit through each others eyes
But don't let them say you ain't beautiful
They can all get fucked, just stay true to you
Don't let them say you ain't beautiful
They can all get fucked, just stay true to you
/ Q

Jag känner att det är dags att ge tillbaka nu.
Jag behöver lite tid att tänka på vilka människor jag vill
ha i mitt liv. Jag orkar inte med alla som bara ser sig själva.

Allt jag önskar är att någon ska komma och ta mig härifrån.

Ida, det är så jävla skönt att du äntligen är tillbaka från dina äventyr i Afrikat. Har saknat dig någon gång ibland. Typ när "Security I´m not" gick på TV för någon vecka sen.. Äntligen slipper jag sköta denna storblogg själv.


Juldagen var detta, har äntligen fått ordning på datorn så att jag kan ladda upp bilder.
Väldigt bra tycker jag.

/ Q

Ibland känns det som att världen jävlas med mig. Tillexempel så raderades mitt inlägg nyss bara för att. Så då måste jag skriva om allt. Det känns min vänner, det känns. Lite som ytterligare ett svek från internetvärlden. Jag blir matt. Idag har vart en bra dag.

Fånga dagen, Carpe diem. Det är ju så man brukar säga. Jag tänker fånga den här dagen i en liten burk. Utan hål, såklart. Annars kan den ju rymma.

Mitt huvud funkar inte just nu. Så det kanske är dags att jag slutar skriva innan folk börjar ställa diagnoser och oroa sig för mycket över mitt mentala tillstånd.

Förutom att jag bor i en stad som jag föraktar så mår jag faktiskt rätt okej. Även fast jobbiga tankar tränger på lite för ofta. Men Hell no, det ska inte dra ner mig. Jag skrattar åt livet helt enkelt.

Inget som är värt att ha är lättvunnet. Så enkelt är det. Trött på både mig själv och andra som deppar ihop totalt ibland. En människa som alltid mår bra vet inget om livet. Man kan ju inte veta vad lycka är om man inte vet vad sorg innebär. Svårare än så är det inte, även om jag måste intala mig själv till detta många gånger. När man är djupt nere i skiten så kan det ju vara lite svårt att tänka positivt, det är inte de det handlar om. Det handlar om att resa sig upp igen och kriga för det man vill ha. Vad det nu är. Att följa sina drömmar och inte ge upp när det tar emot är sann styrka. Jag vet att det inte är alltför många därute som tror på mig, att jag klarar de sakerna jag vill klara här i livet. Till er säger jag ingenting. Jag vet att jag klarar allt. Jag har redan bevisat för mig själv att jag är fan så mycket starkare än vad jag själv tror.

Tänk efter lite mina vänner.. vågar man inte chansa vinner man inget.

Har haft en supermysig helg med underbara vänner. Kul att Glenn var här också. Har får nog komma tillbaka om han har tur.. muhaha.

Nu sitter jag och myser med min bästa vän Sarah. Vi är helt döda båda två eftersom vi båda börjar bli sjuka. Ibland blir det tyst i 5 minuter bara för att ingen orkar säga någonting. Helt sick - ordagrant. Vi vill dra härifrån en stund så vi tänkte att ni kanske kunde bjuda oss?

Vi hörs senare nu håller jag på att svimma.