Jaha, imorgon åker Angelica. Det känns faktiskt sjukt trist. Jag har kört hela ignoreringsprocessen och tänkt att det är långr kvar - precis som jag gjorde när Sanne åkte. Nu har Sanne vart borta i ett år och det känns halvt förjävligt att jag inte tog tag i våra sista dagar lite mer.

Angelica, vad ska man säga. Du har fått mitt att skratta arslet av mig flera gånger. Tack vare dig så har livet blivit lite lättare på senaste tiden. Du vet hur mycket jag bryr mig om dig och även om allt inte kommer att vara samma sak när du återvänder om ett år så kommer du fortfarande ha en plats i mitt hjärta. Det är de kärlek handlar om.

Snart kommer Angie förbi för ett goodbye, fan. Hatar verkligen hejdå. Vad är det för jävla sätt? Vad sägs om: Vi ses senare.. Det känns inte lika hopplöst.

Depp, pepp. Sånt är tyvärr livet.