Juste, jag glömde att berätta om min trevliga morgon. Efter att ha försovit mig och tiggt skjuts av pappa till tåget var humöret inte direkt på topp. Jag hade inte hunnit äta frukost så magen kurrade rejält. När jag halvspringer upp för trappan till perrongen så både fryser jag och svär över att jag aldrig kan komma upp i tid. Jag borrar ner huvudet i marken och vill helst inte möta någons blick. Helt plötsligt står han där, som sänd från ovan. "Godmorgon" säger ha. "Vill du ha frukost?" Han räcker fram en påse till mig och ler lite snyggt. "Ja tack, jättegärna" säger jag och ler tillbaka. "Hoppas det smakar" säger han då och släpper inte riktigt påsen. Jag tackar igen och förbannar mig för att jag inte la in värsta stöten sådär på morgonkvisten.

Vad jag minns så var han riktigt snygg. Klockan var dock 5 i 7 på morgonen så jag kan ju ha lurat mig själv. När jag väl satte mig på tåget undrade jag om det verkligen hade hänt, men det hade det. Jag såg nämligen frukostpåsen på sätet brevid mig. Underbart.

Så tack frukostmannen, du räddade min dag! Jag är villig att bjuda dig på frukost vilken dag som helst. Haha.

Godnatt snart / Q