Precis nu (eller för några minuter sedan) så kom jag och F hem från Anton. Vi ägnade kvällen åt att spöa dom i spelet alias. Kändes jäkligt bra, alltid kul att vinna mot Robert. Jag är lite utav en vinnare om jag får säga det själv. Viss var det ett sammarbete med Felicia men ändå. Nej men jag antar att det gör henne till en vinnare aswell. Nu känns det bra helt enkelt. Jag är lite gladare även om hatet fortfarande finns där inom mig. Tror inte att det kommer att försvinna på ett bra tag.

En sak som förvånar mig är hur vissa personer orkar leva med sig själva. Hur de kan se sig själv i spegeln och känna sig tillfreds. Jag förstår inte hur man kan anse att sitt livsöde är att göra livet surt för andra. De är sorligt men tyvärr sant. i kan prata hur mycket skit om mig som helst. Det