Kom precis hem efter en springtur. Shit vad ont jag har i hela kroppen. Tror att det är efter torsdagens aktiviteter (syftar nu på en jävla massa dans i knähöjd) Det känns ju skitkul att jag kunde springa över en mil utan problem förut och nu sitter man här som en jävla heffaklump efter knappt halva den sträckan. Ska man ge upp och fortsätta med partylivet eller är det dags att ta tag i sig själv kanske? Det får tiden utvisa.

Tänkte pallra mig upp till kvarnängen idag för att kolla på herrlaget. Men då får dom fan se till att vinna, annars känns det ju värdelöst. Hoppas Åsa ringer snart, har massa att snacka om, som vanligt. Drama drama drama.. me like.


Här har vi henne, min springpartner men även min underbara moster.
Hur kul tror ni att det är att springa med henne? Väldigt bra för självförtroendet..
not.

/ Q