Jag fick ett nervöst sammanbrott igår. Det är sant. Jag, Erica Queen, som ska vara stenhård grät som om världen gått under och kanske gjorde den det för ett ögonblick. Det blir så när man alltid ska hålla alla bitar på plats och alltid vara tuff, aldrig svag. Det var nog nyttigt att det blev som det blev för det fick mig att inse saker. Tillexempel som hur ytligt och falskt allt faktiskt är här i underbara Nynäs. Hur jävla mycket man kämpar för att ha kvar människor i sitt liv som egentligen inte betyder något, som inte skulle lyfta ett finger för en själv. Det är sjukt och sorligt. Tänk alla dessa människor man inte skulle kunna vara ensam med utan att tysnaden skulle ta allt för stor plats. Hur många människor man kallar vänner som man egentligen inte vet något om annat än att den kan dricka en platta bira utan att däcka. Jag är trött på det här nu. Jag ger upp. Från och med nu tänker jag fan inte vara stark.

Och kanske är det allra sorligaste att dom man verkligen älskar, som faktiskt bryr sig, förvinner. En efter en.

/ Queen