Sitter nu och väntar på att Fanny ska dyka upp. Det ska bli myspys med sovsällskap idag igen. Jag är väl helt enkelt socialtmissanpassad, jag klarar inte av att vara ensam och det resulterar i att jag ibland pratar med mig själv - freeaky.

Satt och läste det tidigare inlägget (världens längsta facebook konversation) som Ida la ut. Det är med blanade känslor jag läser alla de för många raderna. Jag blir glad för att jag inser hur jävla sköna vi är och att det rä bara vi som kan föra sånna här krig. Samtidigt blir jag ledsen för att jag tänker på att Sanne var här när det skrevs och att vi laddade för en gemensamkväll. Fuck, saknar det.

Just nu sitter jag här och försöker tänka positivt, men det går ju ungefär lika bra som det går med plugget. Ni kan ju gissa. "Efter regn kommer solsken" sägs det, frågan är bara när fan det ska sluta regna och om det hinner bli översvämmning innan dess..



Denna bild bör tas med en nypa salt.. eller två.

/ Queen