Antiklimax

När jag vaknade imorse så trodde jag att jag mådde bättre men uppenbarligen inte. Vart tar man vägen när livet känns så här? Är den enda utvägen att gräva ner ser? Fuck liksom.

Träffade Björn för sista gången idag, försökte nämligen tenta upp ett betyg (vilket jag lyckades med). Det känns så jävla jobbigt att det ska vara sista gången man träffar alla. Speciellt när man inte vet det och alla, utan någon förvarning, bara sticker åt helvete med orden: Vi ses om vi ses. Tack mates, väldigt snällt! Ni vet ju hur blödig jag är.

Nej nu ska jag göra mig ordning en aning, har inte haft någon lust med det sen i lördags.
Ska nämligen in på bio med två glada medmänniskor.
Vad fan har dom att vara glada över.. det är frågan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0