Är det inte förbannat jävla konstigt hur man kan få plats med "sitt liv" i en påse? En jävligt snygg påse dessutom (direkt från Bajenbutiken) Är det inte ännu konstigare hur man kan städa ur en kaosskåp, som alla har gnällt på, på bara 10 minuter? Är det inte konstigt att man kommer att sakna alla fula klistermärken som man har fått uppsatt på skåpet och tvingats skrapa bort 5 gånger om dagen? Är det inte konstigt att människor som enbart har gjort livet surt för mig kommer ligga som ett minne i mitt stora huvud som jag bara kopplar positiva känslor till?

Nej det är inte konstigt. Allt detta kallas ångest. Nu är det ta mig fan inte långt kvar. Sen springer vi ut härifrån i vita mössor och fina outfits. Kanske blir detta det sista inlägget jag någonsin skriver från skolans sega datorer.

Ångest.

/ Queen