Shit vad drygt. Sitter och fixar med min Ipod så här i sista stunden. Eftersom jag verkligen inte har något att göra medans och på grund av att ingen verkar vilja prata med mig (snyft, not) så kan jag lika gärna skriva lite skit här.

Jag vill bara tacka alla som har gjort mitt liv så fruktansvärt rikt som det har varit det senaste året. Tack alla som stöttat mig när jag inte visste vart jag skulle ta vägen, tack till er alla som tycker om mig och bryr er om mig trots att jag inte alltid beter mig som jag borde. Tacka alla ni som avskyr mig, som snackar skit om mig och som hurrar för att jag nu lämnar Sweden. Ni har nämligen fått mig att inse hur livet kan vara ibland, ni har gjort mig förbannad, besviken och ledsen. Känslor man måste känna för att livet ska kunna levas. Det har inte vart någon dans på rosor och jag har bara velat komma härifrån så länge jag kan minnas. Jag kommer att sakna några av er alla och ni vet exakt vilka ni är.

Jag vill bara klargöra för dig att jag inte flyr. Även om det är lätt att tro.
Jag tar bara en semester från min vanliga liv. Ibland måste man göra det för
att kunna uppskatta det som finns i ens tillvaro.

Tack / Q