Och så har man klarat ett år till

Vet ni något som är väldigt kul? Jag hatar bloggar. Jag stör mig så jävla mycket på alla dagens outfit och "idag har jag shoppat det här" inlägg. Så det kan ni fet glömma i denna blogg. Den här bloggen är lite av en gåva från mig, Erica, och min kära vapendragare Ida till vår kära vän Sanne som ska flytta ifrån oss. Den jäveln har bestämt sig för att dra till Nya Zeeland och klättra i berg, åka forsränning och skidor istället för att hänga med oss. Vi är sårade men vi måste medge att vi älskar henne. Vi kommer sakna hennes skratt, hennes gråt på TG, hennes otroligt heta dans, hennes övernaturliga skräck för spindlar, hennes otroligt vackra smile, när hon pratar bebisspråk med sina katter (vilket jag förövrigt stör mig som fan på), hennes ostädade rum, hennes charm, vår tid på Fatcamp och en rad andra saker. Listan kan göras lång, men så blir det när man glidigt tillsammans i 14 av 18 år.




Dock så kommer vi inte bara berätta om hur mycket vi saknar Sanne. Då kommer vi och hon kravera. Vi kommer också använda den för att informera henne och alla andra om våra otroligt intressanta liv här i Sveriges motsvarighet på Cannes, Nynäshamn. Ida som är bosatt några mil ifrån mig nämligen i Skogås kanske känner för att dela med sig av hennes äventyr i ghettot också. Jag kan börja med att berätta om gårdagen eftersom det trots allt var nyår, wooho. överskattat men whataa fuuuck. Jag, Ida och Sanne spenderade vår kväll tillsammans på middag i Sannes slott här två hus bort. Efter mycket god mat och jävligt god efterrätt var det dags att bege sig ut på äventyr. Vi fick sällskap av vår vän Oliver som förövrigt hatade vår musik och tog oss an första uppdraget. Vi skulle hämta herr Charles på torö, hälsa på massa kompisar och köra runt som någon jävla taxi. Och tro de eller ej, vi var nyktra. Eller ja, jag blev delgiven en champangeflaska på 12slaget och vilken frisk människa kastar bort systemets kanske billigaste dricka på självaste nyårsafton? inte jag iallafall.

Torö är ett jävligt knepigt ställe. De tog oss säkert 3 år att komma till målet och vägarna kringlade sig som värsta bergodalbanan. Tur för mig att jag inte är åksjuk. Ida fick sitta fram, jag lät henne göra det. Hon trodde att jag skulle vara snäll men jag hade räknat ut att framsätet skulle vara mitt resten av natten om jag lät henne ha det ett tag, och visst blev det så. På tolvslaget stod vi i centrum (vi vet, lite pinsamt) med P, Jeppa och Elise. Dom smällde raketer och jag höll mig på avstånd eftersom jag freakar av alla dessa hemskheter. På tolvslaget (okej, strax efter) fick både jag, Ida och Sanne våran efterlängtade nyårs kyss, av varandra. Det är så det ska vara. Det är vi tre liksom.

Nyårslöften är något som man måste ha och även fast jag vet att jag antagligen inte kommer hålla mina så såg jag till att dra dom på ringvägens stenstrand klockan halv tre på natten. Mina vittnen blev Ida, Sanne och Tony. Jag ska

* sluta snusa HELT tills studenten
* utnyttja mitt gymkort mer
* hålla mig till GI

GOOD LUCK ERICA!

Till sist får man väl lov att vara lite trevlig och önska er alla ett gott nytt år. Hoppas ni alla får vad ni förtjänar.
Vare sig det är pärlor eller skit. Nu ska jag snart iväg till gymmet och lyfta skrot med Johan. Later!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0