När jag stod i duschen och filosoferade alldeles nyss så kom jag och tänka på en del saker som stör mig. Ja det är sant jag filosoferar i duschen och ja jag är en riktigt pessimist. När folk klagar på att jag är negativ så brukar jag svara att det är bättre att gå in med inställningen att allt suger så kanske man blir positivt överraskad, istället för att tro att allt ALLTID är så jävla bra. Det är ju riktigt bull. Nu är det ju inte så att jag hatar världen och allt som ryms på den utan jag stör mig bara på ganska många saker bland annat tjejtjejer.

Kanske är det för jag själv misslyckats med att leva upp till den riktigt tjejiga "rollen" som surplar tee dagarna i enda och lever i någon jävla sex and the city värld. Kanske är det jag som är konstig. Jag menar att man på fullaste allvar kan köpa en väska för över 500 kr är för mig en gåta och hur man på fullaste allvar kan känna sig bekväm i stilettklackar och för kort klänning varje dag är obegripligt.

När jag hör dom här tjejtjejerna skratta innan klockan 10 på morgonen i skolan så kan jag se framför mig hur jag likt "munken" i mean machine hoppar upp och ger dom en fet kick i fejjan. Jag vet det är hemskt, men jag kan inte ro för det. Att mina kära classmates skrattar åt min ofixade frilla och tycker att jag är döjobbig när jag tjatar om mitt älskade Bajen är en annan femma. Jag menar jag lyssnar ju på deras jäkla snack om de senaste modet så varför är inte dom intresserade av att VI vann gårdagens match eller att alla tog av sig höger dojjan och skrek "upp med sulan på topp?"

Mina tjejkompisar frågar inte ens mig om jag vill haka med in till sthlm och shoppa. Dom gör det inte för att vara elaka utan för att dom vet att jag kräver kaffepaus var tjugonde minut och fullkomligt hatar att gå i affärer. Men seriöst då, hur kan man på fullaste allvar stå på H&M i en timme? EN JÄVLA TIMME! och sedan lämna affären med ett linne och ett par örhängen, om ens det. Det känns lite som "ursäkta skulle jag kunna få tillbaka den där tiden av mitt liv?".

Mitt totala ointresse kan ha med att göra att jag tycker att mode är ren idioti. "De ska vara höga jeans" - dom menar på fullaste allvar att man ska ha byxorna vid naveln. Jag menar, jag och mina kompisar brukar ibland när vi är på skämthumör dra upp byxorna högt säga "jag har Sveriges längsta arsle" och asgarva. Jag tycker hela grejen med mode är patetiskt, varför behöver man någon som talar om hur man ska klä sig? När jag va fem så fick mamma vara med och bestämma men sen var det nog. KOM IGEN BRUDAR! Va lite orginella, vem fan bryr sig om vad beniga kändisar och modeller har på sig när de tar en latte? mhm..

Nu ska jag kolla skräckfilm med Sanne, Da Dave and Tony.
Jag hatar skräckfilmer.