För dom som kan leva under ytan och tycka det är vackert
Ett försök att vara lite seriös så här innan CM.
Efter helgen så drabbas många av den hemska måndagssjukan. Symptom är ofta obeskrivlig trötthet och olust att kliva upp ur sängen som känns helt oförklarligt skön. Till slut lyckas man pallra sig upp - en halvtimme för sent. Det resulterar i stress och man kan ju inte påstå att humöret är på topp när man entrar skolans korridorer. Om man tappar miniräknaren på väg till matten eller om man inte får in väskan i skåpet så är dagen förstörd. Denna måndagssjuka, kan någon komma på ett botemedel? Problemet just nu är att måndagssjukan håller i sig till ungefär fredag efter klockan 15:00. "Vi orkar inte mer" Det kan vara den vanligaste frasen som slinker ur våra munnar dagligen. "Jag är så trött på den här skiten" Vi kallas för lata och slöa men ni lärare och föräldrar verkar inte förstå. Vi är sjuka. Det är måndag hela veckan istället för lördag hela veckan. Ni gnäller på att vi inte städar våra rum hemma, att vi slöat till med läxläsning och att vi måste skaffa jobb.
- Varför har du inte plockat ur diskmaskinen?
Ni förstår inte era gamla trasor. Vi orkar inte mer. All denna press som trycker. Som ger oss sura uppstötningar och magkatarr. Men ni ska veta att vi kämpar. Att vi håller ut. Vi skrattar åt våra misslyckanden. Vi hånar oss själva för att vi inte kan få in något mer i våra tröga huvuden och vi bryr oss faktiskt inte om att ni tycker att vi är lata. Vi skakar bara på huvudet när ni säger att vi ska sitta hemma på helgerna begravda i böcker. Inte en chans.
Det allra värsta är att dåliga saker alltid kommer hand i hand. Ibland är det bara skit på alla fronter. Livet känns ganska meningslöst när mörkret vägrar försvinna och man har träningsvärk efter alla skolböcker man tvingats bära hem. Det är inte lätt när det är svårt. Men jag tror att motgångar är bra. Panik, stress, hat, besvikelese, rädlsa och sorg får oss att känna oss levande. I de ögonblick när allt känns hopplöst ser man sällan något ljus men det kommer. Molnen spricker upp och sakta men jävligt säkert ser man ljuset igen.
Så ta på er solglasögonen mina vänner!
Snart blir vi bländade av studenten och de fortsatta livets äventyr.
/ Queen B
Efter helgen så drabbas många av den hemska måndagssjukan. Symptom är ofta obeskrivlig trötthet och olust att kliva upp ur sängen som känns helt oförklarligt skön. Till slut lyckas man pallra sig upp - en halvtimme för sent. Det resulterar i stress och man kan ju inte påstå att humöret är på topp när man entrar skolans korridorer. Om man tappar miniräknaren på väg till matten eller om man inte får in väskan i skåpet så är dagen förstörd. Denna måndagssjuka, kan någon komma på ett botemedel? Problemet just nu är att måndagssjukan håller i sig till ungefär fredag efter klockan 15:00. "Vi orkar inte mer" Det kan vara den vanligaste frasen som slinker ur våra munnar dagligen. "Jag är så trött på den här skiten" Vi kallas för lata och slöa men ni lärare och föräldrar verkar inte förstå. Vi är sjuka. Det är måndag hela veckan istället för lördag hela veckan. Ni gnäller på att vi inte städar våra rum hemma, att vi slöat till med läxläsning och att vi måste skaffa jobb.
- Varför har du inte plockat ur diskmaskinen?
Ni förstår inte era gamla trasor. Vi orkar inte mer. All denna press som trycker. Som ger oss sura uppstötningar och magkatarr. Men ni ska veta att vi kämpar. Att vi håller ut. Vi skrattar åt våra misslyckanden. Vi hånar oss själva för att vi inte kan få in något mer i våra tröga huvuden och vi bryr oss faktiskt inte om att ni tycker att vi är lata. Vi skakar bara på huvudet när ni säger att vi ska sitta hemma på helgerna begravda i böcker. Inte en chans.
Det allra värsta är att dåliga saker alltid kommer hand i hand. Ibland är det bara skit på alla fronter. Livet känns ganska meningslöst när mörkret vägrar försvinna och man har träningsvärk efter alla skolböcker man tvingats bära hem. Det är inte lätt när det är svårt. Men jag tror att motgångar är bra. Panik, stress, hat, besvikelese, rädlsa och sorg får oss att känna oss levande. I de ögonblick när allt känns hopplöst ser man sällan något ljus men det kommer. Molnen spricker upp och sakta men jävligt säkert ser man ljuset igen.
Så ta på er solglasögonen mina vänner!
Snart blir vi bländade av studenten och de fortsatta livets äventyr.
/ Queen B
Kommentarer
Trackback
