Det här inlägget är riktat till alla idioter inklusive mig själv som inte tar vara på livet.
Jag tänker inte köra någon "5 steg till ett lyckligare liv" för jag har fan ingen aning om
hur det skulle se ut. Det enda jag vet är att jag är trött på all tristess. Jag är så förbannat
trött på att dag in och dag ut gå och vänta på att något kul ska hända. Så trött på att
ständigt tänka: ta mig härifrån.

Vi lever nu. Om mindre än fem månader tar jag och många av mina kära vänner studenten.
Efter det kommer de allra flesta försvinna åt olika håll. Vi vet inte när vi träffar varandra igen.
Om vi träffar varandra igen. Så kom igen mina vänner, ska vi inte ta och ha ruggit kul dom här
sista månaderna? Vi kan väl lova varandra att inte tacka nej?

Vilka är med mig?




"varje dag som kom och gick, inte visste jag att det var livet"
- mormor, RIP