Vissa människor går mig verkligen på nerverna. Det finns några som vet exakt vad dom ska göra för att jag ska bli irreterad - och dom gör det. Sen kanske det inte är så konstigt att jag inte svävar på moln hela tiden? Anledningen till att jag tar upp detta är för att Johan helt plötsligt skickar massa sms om att jag är sur och att jag bör tänka hakuna matata när livet är svårt, vad är det liksom? Ibland förstår jag mig inte på mina kära vänner men Johan du vet att jag tycker om dig ändå. För det mesta.

Något annat jag hatar är alla dessa dryga idioter som verkligen beter sig som 3åringar. Förstår inte hur svårt det kan vara att besvära någon, en vän, med ett leende eller ett hej. Uppenbarligen är det lika omöjligt som att resa till solen.
Nej nu ska jag sluta gnälla.




Några få bilder från Åsas kamera tagna under vår lördags promenad.
Blev en väldigt dramatisk sådan, läs Jennifers blogg för med detaljer.
Den är länkad på höger sida.

Snart kommer Dave för att äta middag med mig o min failj. Får se vad som
händer sen. / Q