Jag är helt fruktansvärt stressad. Man kan ju lite lätt säga att jag mår skit. Klockan börjar närma sig halv 4 och jag sitter fortfarande kvar i skolan trots att jag slutade klockan 1. Varför är jag så jäkla dum i huvudet så att jag fortfarande befinner mig här? Jo det ska jag tala om för er. Jag har nämligen roat mig med att skriva klart allt som går gällande projektarbetet då det är deadline idag. Domedagen kan man också kalla det.

Jag är hungrig som en varg, trött som en bäver och är så väldigt nära ett nervöstsammanbrott så att det är löjligt. Om enbart två timmar ska mina kära vän P hämta upp mig. Vi ska bege oss till äckligafiendeland solna för att förhoppningvis få se en grönvit seger. Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen på vinst. Då struntar jag i att jag kommer kugga på geografiprovet imorgon.

Nu ska jag låta mina två kära vänner skriva en rad i denna ultimata blogg. Den första som får äran att skriva är min oerhört snygga bosniska kollega Tarik:
Yo, what up dawg!! Queen is the shit.

Nu är det min kurdiska skönhet Somas tur att skriva en rad (Soma har förövrigt blivit blockerad från att ringa "hetalinjen":
Jo mina vänner. Idag har jag skrikit, fått utbrott och allt möjligt på folk i min omgivning. Det finns inget som kan uttrycka min psykiska och fysiska stress bättre än så. Jag satt uppe till halvtre igår och fick höra av Tarik att han bryggt så starkt kaffe som kan döda en häst. Ja ja, nu svamlar jag. Det är stressen som talar.

Later / Queen