Eftersom jag har fått lite kritik för att jag skulle fejka mitt självförtroende bara för att jag är så vilsen och osäker så tänkte jag bara tala om att det inte är fejk. Förstår att det måste vara jätteprovecerande att jag är stolt över mig själv och tycker att jag är bra. Tänk om jag kunde vara som så många andra, gnälla över hur misslyckad jag är. Då skulle ni väl bli lyckliga?
Men jag är ledsen mina vänner, jag älskar mig själv. Tänker inte spendera mitt enda liv (är inte riktigt säker på det här med ett liv efter döden) genom att hata mig själv eller klanka ner på mig själv. Jag är bra, varför ska jag tvingas ljuga?

Eller om ni kanske föredrar den här:


Lagom provecerande?
Godnatt! / Queen