Ibland känns det som att världen jävlas med mig. Tillexempel så raderades mitt inlägg nyss bara för att. Så då måste jag skriva om allt. Det känns min vänner, det känns. Lite som ytterligare ett svek från internetvärlden. Jag blir matt. Idag har vart en bra dag.

Fånga dagen, Carpe diem. Det är ju så man brukar säga. Jag tänker fånga den här dagen i en liten burk. Utan hål, såklart. Annars kan den ju rymma.

Mitt huvud funkar inte just nu. Så det kanske är dags att jag slutar skriva innan folk börjar ställa diagnoser och oroa sig för mycket över mitt mentala tillstånd.

Förutom att jag bor i en stad som jag föraktar så mår jag faktiskt rätt okej. Även fast jobbiga tankar tränger på lite för ofta. Men Hell no, det ska inte dra ner mig. Jag skrattar åt livet helt enkelt.

Om man kan gifta sig med en låt så tror jag att jag är mogen nog att svära evig trohet till denna.

Hmpf typ, hmpf. / Q