Klockan halv sju imorse ringde mitt mobilalarm. Jag placerar alltid min telefon på mitt skrivbord, någon meter ifrån sängen av ren erfarenhet. Jag vet hur det brukar sluta annars: "bara tio minuter till", "eh jag skiter i frukosten så kan jag sova en kvart längre", "jag måste inte ta på mig kläder, sminka mig, borsta tänderna" kort och gott skippar jag alla mina morgonrutiner enbart för att få dom där minuterna extra under täcket som aldrig gör mig piggare iallafall. Den som kom på den där förbannade snoozeknappen borde inte få lov att leva.
 
Hur som helst kom jag upp i hyfsad tid idag, bara en halvtimme extra spenderade jag halvsovandes ständigt medveten om att snart ringer den sjukt irreterande signalen som jag inte vet hur man ändrar på min telefon. Upp och hoppa. Svor för mig själv när tanken av att både Sanne och Ida tagit ledigt från sina jobb idag slog mig. Jävla lirare asså. Tänkte för en sekund göra detsamma men sen kom jag på att om jag ska ha råd att besöka Sanne & Zeeland är det på sin tid att dra in lite stålar. Ut i kylan, 8 minus, men långkallingar och dunjacka, mössan långt nerdragen och Pink på högsta volym i öronen.

En promenad på morgonen är egentligen inte fel. Kände mig faktiskt förvånadsvärt pigg när jag entrade jobbet. Kaffet smakade ljuvligt och dagen har hittills vart lugn men sen sabbades allt. Jag är ingen frukostmänniska och trots att jag för en gångs skull lyckades trycka i mig lite gröt imorse så kurrade magen redan vid 9. Förberedd som jag brukar vara tog jag fram en mandarin ur min väska. Första klyftan, riktigt god. Söt smak, inte alls besk eller sur som mandariner ibland kan vara. Men sen hände de som inte får hända. Klyfta nummer 2 innehöll hela 3 kärnor. Jag var tvungen att spotta ut den direkt. Gav klyfta nummer 3 och 4 en ärlig chans men nej, dessa hårda, äckliga jävla kärnor förstörde som så många gånger förr den underbara frukten. Det var bara att slänga. Fanns inga alternativ.

Nu sitter jag här lite halvbitter och undrar vad felet på mig egentligen är. Jag kan inte äta frukt med kärnor! Det går bara inte. Jag är en antikärn-människa som inte besitter tekniken att separera kärnan från fruktköttet och enbart spotta ut den. Och något jag verkligen inte förstår är människor som kan svälja kärnorna och inte verkar bry sig ett dugg om att spotta ut eller klaga. Jag kanske tog de hela "om du äter en kärna börjar ett träd växa i magen på dig"-snacket för seriöst när jag var liten.

Hursomhelst, pengar rullar in det går bra nu. Dags att återgå till arbetet.
Sanne och Ida, fan ta er. Hoppas ni sov gott och gör det fortfarande.


Peace / Erica